Reproduktion som patriarkalt förtryck

Vad är egentligen grunden till patriarkatet? Frågan kan tyckas onödigt teoretisk, är det verkligen meningsfullt att diskutera ursprunget till något vi lever i?

Som feminist är det lätt att hamna i att beskriva patriarkatet som något helt obegripligt, ett absurt förtryck som bara kommit till oss från ingenstans. Det är inte konstigt, ofta används förklaringar till patriarkatet emot oss. När antifeminister förklarar grunden till förtrycket vi utsätts för så använder de det också som ett argument för att rättfärdiga det. Vi måste analysera patriarkatet, men med föresatsen att vi ska krossa det. Alltså inte bara ett förment ”objektivt” beskrivande av sakernas tillstånd, utan en analys som syftar till att ta fram medel för att förändra samhället.

Centralt i det patriarkala förtrycket har varit makten över de reproduktiva förmågorna hos människor med livmoder. Att förbjuda eller begränsa abort, att stympa kön, att skuldbelägga de som har ”fel” sexualitet, att bygga upp samhället kring de heteromonogama relationer inom ramen för vilka reproduktionen sedan sker. Föreställningen att det i samhället finns två grupper, kvinnor och män, att dessa står i motsats till varandra och ska komplettera varandra i heteromonogama relationer, handlar också om att möjliggöra reproduktion inom de relationer som därur skapas.

I sin bok Kärlekskraft, makt och politiska intressen driver statsvetaren Jónasdóttir tesen att grunden för patriarkatet är just att skapa förutsättningar för exploaterandet av kvinnors reproduktiva förmåga. patriarkatet erkänns kvinnor utifrån sina relationer med män. Genom sin relation med mannen erkänns kvinnan som könsvarelse och i förlängningen också som människa. Som förmodad kvinna är ens existens alltid villkorad utifrån detta, du pressas in i reproduktionen för att få en plats i det patriarkala samhället.

Det finns också de som inte anses lämpliga att reproducera sig. Reproduktionen ska ske inom ciskönade heterosexuella kärnfamiljer, i rätt ålder, med rätt samhällsstatus och så vidare. De som faller utanför straffas ofta såväl socialt som ekonomiskt och ibland med rent fysiskt tvång. Ett av det mest brutala exemplen är de tvångssteriliseringar som utfördes på de som inte ansågs lämpliga, eller på personer som vill genomgå en könskorrigering fram till för bara några år sedan. Den som å andra sidan har ”rätt” slags förhållanden för barnafödande pressas ofta socialt till att skaffa barn.

Vad säger detta oss om feministisk kamp? Jo, att vi måste börja prata om reproduktionen, om hur den organiseras i detta samhälle och vad det innebär för oss som vill kämpa mot patriarkalt förtryck. För även om exploaterandet av vår reproduktiva förmåga utgör grunden till förtrycket utgör den reproduktiva förmågan också ett maktmedel, precis som arbetare kollektivt kan vägra att arbeta för någon annans profit kan vi också kollektivt vägra reproducera oss på patriarkatets villkor. Makten finns i våra händer, det handlar om att använda den kollektivt.

Fanny Åström

Läs mer av Fanny på arsinoe.se 

Twitter: @sinoes